Jag lämnar all vidskeplighet bakom mig. Jag lämnar turen och oturens, i och för sig ganska magiska värld. Jag gör det för att allt som händer oss har en mening. Vad är då tur och otur? Ingenting. Den allt för stora vidskepligheten bland de som försöker överleva tar bara tid. Det är meningen att jag just i denna stund sitter och knapprar med mina allt för långa naglar på ett vitt tangentbord som bara blir gråare för varje dag. Det är synd. Fast det är meningen.