Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora.
Denna dag är min, eller den är egentligen lika mycket allas dag som den är min dag. Men det är min 15-års dag!
Man fyller bara 15 en gång om året så jag började min 15-årsdag med att käka kladdkaka till frukost och inte nog med det. När jag kom hem blev det bullar, kakor och tårta. Jag funderar seriöst på att sticka ut och springa en liten svänga, bara för att få liiite bättre samvete.
Imorgon ska våran klass till agroetanol, jag ni läste rätt. Jag längtar inte precis. GUD, VA JAG INTE LÄNGTAR!
Så här arg är jag på det ---> L Ä N K rulla ner lite och titta på filmkippet som anna har lagt upp.
Ett leende som kommer inifrån kräver ingen kraft.
Ett vitt kuvär.
Tårar som rinner ner.
Tårar som kommer från en lycka.
En lycka från en tanke.
En tanke till en tanke.
Att några få ord kan betyda så mycket för en liten, liten människa som jag:
Glöm inte att du är bäst, tro på dig själv.
Tack för tanken.
Tack för att bli ihågkommen.
Livet är endast ett leende på dödens läppar.
Alla dessa år. Varför kan de inte gå lite långsammare? Jag vill kunna stanna, titta upp. Spola tillbaks.
Imorgon har jag varit vid livet i 15 år. Tänk, att om dubbelt så länge är jag 30. Dubbelt till är jag 60 och sen är det dags att gå och dö. Varför lever vi inte för evigt? Kanske för att det inte skulle finnas någon mening med att ta vara på sekunderna, minuterna, åren som passerar förbi.
Tänk att jag var 5 år på denna bild. Jag sitter fortfarande på samma stolar, pratar i telefon vid samma klocka. Men telefonen är utbytt... År som bara rinner förbi mig, utan att jag hinner fånga dem.
Livet är en utmaning, möt den.
Det finns mycket vi ångrar. Tänker innan vi talar. Men gjort är gjort och det är bara att acceptera. Det är så dumt att vara efterklok.
Idag var det match mot Vånga, fråga mig inte var det kommer ifrån eller vad det var för lag för jag har ingen aning. Vi vann iallafall med 6-0. Hela tiden kommer känslan av att vi är ett lag som klarar det tillsammas. Det var riktigt roligt att spela idag, skit kul. Det är i sådana här matcher man förstår varför man tränar fotboll.
Grattis till finaste Sandra och Karin! Jag lovar er, en gång i framtiden kommer jag kunna sitta i soffan, peka på tv:n och stolt säga att jag känner er.
En olycka kommer sällan ensam.
Det finns så mycket i min hjärna. Jag vill skriva ner det, men det kommer inte ut i ord. Igår tog jag för första gången frivilligt upp ett pages dukument och skulle börja skriva. Min hjärna vet precis hur det ska börja och sluta. När det kommer ut i bokstäver på det vita pappret blir det dåligt och jag tar bort allt ännu en gång.
Den som viskar, han ljuger.
Fotbollsworkout.
Alla berättelser har ett slut.
Vägen är rak och smal.
Ett fel steg och allt försvinner.
Vägen vill inte ta slut. Det är mörkt och jag vill hem.
Någon i mitt inre skriker:
”Stopp! Ett steg till och du faller ner i djupet ingen vet vart det leder dig!”
Han som skrek får ett sista leende av mig innan jag tar klivet över kanten.
Jag kommer aldrig ångra det där sista steget, tänker jag när jag faller handlöst ner i den svarta avgrunden.
Det enda i livet som man ångrar är de chanser man inte tog.
Åh, vad jag älskar torsdagar, fast på samma sätt, åh, vad jag hatar torsdagar. Vi går i skolan åtta till halv fyra, vilket gör att jag hinner somna innan sista lektionen har börjat. Speciellt när det är brockolisoppa till lunch.
Det som gör att jag älskar torsdagar är - såklart för att det är träning - men för att jag kan sätta mig vid mitt fula, klumpig skrivbord, i mitt mörka, stökiga rum och stirra in i den vita dumburken utan att få dåligt samvete för att jag inte gör läxorna.
Dina händer sticker mig, taggarna är längre än vad du tror. Det är som att det stora lejonet har blivit kär i det lilla, lilla lammet.
Antingen så finner vi en väg eller så gör vi en.
Ta det steg du känner att du är redo för.
Stressa inte.
Om du spinger fram genom livet kommer du aldrig få känna på orörd mark.
Ta ett steg till, och ett till. Stanna. Tänk.
Du kan göra vad du vill med ditt liv, tänk på att du bara har ett.
Det ända du behöver är en inre vilja. Tålamod.
Vägarna i livet leder dig dit du vill, men du måste våga ta det sista steget. Våga chansa. Våga ta risker.
Idag är jag sjuk, en illamående våg sköljer över mig och vill inte ta slut. Det började igår, jag trodde det bara var nervositet, men det blev bara värre och värre. Tillslut klarade jag inte känslan av att spy varje gång jag tog ett steg.
Det är likadant idag. Här i soffan mår jag bra, men när jag reser på mig,.. uhh.
Sydafrika 2011
Bara de tama fåglarna har en längtan, de vilda bara flyger.
Det finns alltid en smärta bakom svaret "Det är lugnt".
Viljan att vinna måste vara större än rädslan att förlora.
Jag var så rädd. Lilla jag var så rädd. Så nervös. Jag går ut på planen och känner mig som ett litet spöke som fladdrar runt i motvinden. Första minuterna var jag helt totalt värdelös, innan nervositet hade runnit ner ett snäpp.
Kvartsfinalen i östgötacupen blir 6-2 till oss.
Det spelar ingen roll vilken siffra det står på de olika divisionerna när man går ut på planen, det ända som räknas är viljan att vinna. Viljan att göra det tillsammans.
Knattarna från division fyra vinner med 6-2 över tjejerna som vunnit matchen innan den börjat från division två.
Vi visar hur bra vi är, hur starka vi är när vi gör det tillsammans.
Vi är tjejer och vi visar vad vi kan!
Tillsammans.
Sydafrika 2011.
Så länge man inte ger upp har man ingenting att förlora.
Orientering.
På ett sätt kan jag känna att det är kul, på ett annat sätt jobbigt.
Idag var det mest blött och kladdigt.
Jag ärligt talat säga att det gick bra, det är bara en sak.
Jag tappade stämpelkortet vid kontroll fem av femton, typsikt mig. Jag hittade alla kontroller, men det kommer ju inte att gillas! SUCK!
Vi har allt att vinna och inget att förlora, men fy tusan vad nervös jag är!
Lär som om du skulle leva för evigt, lev som om du skulle dö i morgon.
Jag sitter i min ensamhet och tittar ut genom fönstret. Jag tittar på träden, på blommorna. Jag tittar på allt som är levande, allt som har fått ett liv. Sen kom bilder på mig själv från när jag var yngre, tiden har gått så snabbt. Sen kom bilder upp på när jag är gammal, när jag en gång ska försvinna från denna plats. Tiden kommer gå alldeles för snabbt. Det gäller att ta vara på den tid vi får tillsammans. Tillsammans med allt annat som fått ett liv som en dag kommer att ta slut. Ta oss bort från denna underbara plats och lämna den till någon annan.
Fast denna någon som gett mig mitt underbara liv, kommer någon gång ta det i från mig. Det kan lika gärna ske imorgon som om 100 år.
Lev här och nu, skit i vad som kommer hända imorgon, om två veckor eller om 20 år. Det är ett senare probem. Ta vara på de möjligheter och chanser du får i detta nu.
I varje sekund ges en ny möjlighet som aldrig kommer vara likadan.
Vi ska vara så glada över att vi får vara här. Le, bara le.
Man ska höra mycket innan öronen trillar av.
Dina tafatta försök att vara ödmjuk skrämmer mig. Det skrämmer mig lika mycket som mina egna tafatta försök att framför spegeln få ner nervositeten genom att berätta för mig själv att jag kan om jag vill. Försöken som leder till att jag bara står och skrattar åt mig själv och jag går bort från spegeln lika nervös som jag var när gick till den.
Man måste vara ung och dum för att bli gammal och erfaren.
En gång ska du vara en av dem som levde för längesedan.
Vi har överlevt även denna dag.
Denna dag precis som alla andra dagar.
Precis som alla sekunder, minuter och timmar.
Som du skulle komma ihåg mig om jag försvann.
Precis som jag oroar mig inför morgondagen innan den är här.
Den som ruvar på hämnd håller sina egna sår öppna.
Min nervositet skrämmer mig. Idag satt jag och skakade hela dan. Tittade på klockan och i sände tankar för att den skulle gå snabbare. Men inget hände. Minuterna tickade på som om de vore timmar.
När jag tillslut kommer till Igelfors (dagens nya världsmetropol, med kanske 10 invånare två fotbollsplaner och en bensinmack) är jag så nervös att jag glömmer att dricka min drickyoghurt, och jag är 100% beroende så detta är ett mirakel! Jag ville bara därifrån.
När matchen väl startar, efter all denna väntan, går de dit och gör mål på mig. Men jag ska inte göra som jag brukar göra, sitta här och skriva att jag var totalt usel denna match, för det var jag inte (hör och häpna jag skrev just något positivt om mig själv) men jag var inte bra. En hjärnskakning fick jag på köpet också, eller typ. Jag hann inte ta emot mig och pladask låg jag på den hårda marken. När jag 5 sekunder reser på mig, yr och virrig så blev det ju inte mycket bättre. Jag har fortfarande ont i bakhuvudet, min höft och för att inte tala om mina skoskav.
Jag ska avsluta detta inlägg med att skriva att vi vann över Södermanland med 5-2! Det var bra!
Jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar förmågan att förstå.
Det är lika fel att lita på alla som att inte lita på någon.
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt att känna efter hur det känns.
- Ja man gör som alla andra och försöker att bli van, men jag har tröttnat på att vara likadan.
Jag har samlat damm på min gitarr, för allting jag skriver blir ändå för kort och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.
Sen en tid tillbaka har jag varit tom och försökt att hitta spår som leder rätt
- Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan och mitt i allt så ska man vara sann.
Varför ljuga när det finns så många sätt att säga sanningen på?
Det som stör mig mest är att du inte säger tack. Ett ända litet ord och mina aggressioner skulle minska något brutalt.
Men hur skulle du klara av att säga tack till mig? Lilla, lilla jag som sitter här och skriker åt dig som är så bortskämd så att det inte finns. Sitter här och skriker åt att du tror att du kan glida som en räkmacka in på andras betyg. Säga att man är bäst och sen skita i det. Nej, du klarar inte av att säga tack till någon. Du klara heller inte om att berätta att du har gjort fel. Alla gör vi fel. Men det värsta du kan göra både för dig själv och mig är att gömma felen och skylla ifrån dig. Eller ljuga bort det.
Du går och skriker efter mvg, ler och tror att du kan få vad du vill. Det handlar om hårt arbete inte att tro att man är bra och så, vipps har man mvg i allt. Du har så fel uppfattning om dig själv.
Du lurar bara dig själv genom att ljuga.
Jag kommer aldrig, aldrig med lita på dig. Som om jag gjorde det innan.
Varför ljuga när det finns så många sätt att säga sanningen på?
Visst att du är rik, får allt, men ingen är så rik att den har råd att förlora en vän.
Många små utgifter tömmer snabbt ett stort sparkonto.
Jag tävlar hos Jonna om en reflexskärm från johanpixels.se.
Jag valde den här bilden eftersom att jag älskar att den är så färgrik och för att det är en av de första blommorna som kommit upp ur marken i får blomfattiga trädgård!
Never run faster than your guardian angel can fly.
Att springa.
Att springa för att tårar rinner.
Att tårar rinner för att läka sår.
Men såren läker bara fortare av ängelns tårar av röda paljett hjärtan.
Jag väntar på ängeln, men hon kommer inte.
Att springa.
Att springa för att någon gång stanna och dö.
Att vänta på att falla i dödens öppna armar.
Nu på lördag eller 2012?
Ett kärt ärt barn har alltid många namn.
På min självaste namnsdag och Norges nationaldag har jag Rebecka varit och köpt en jeans jacka, ja ni läste rätt. Hon har dessutom firat sin härliga namnsdag med en löprunda, man har ju bara namnsdag en gång om året! Eller iallafall med namnet Rebecka.
Imorgon har jag uppspel på musiken, inte bra. Borde smyga mig bort mot pianot och träna, men jag orkar inte.
Alla vill leva länge, men ingen vill bli gammal.
Ta tiden och titta på den här lilla snutten, det är verkligen värt det! Dom är så fruktansvärt söta!
Det är inte åren i ditt liv som räknas, utan livet i dina år.
Sydafrika 2011.
Grattis till min lilla bror som är världen jobbigaste och mest störande bror man kan önska sig, men jag älskar dig lika mycket ändå min nyblivna tonåring.
Det är den som går vilse som finner de nya vägarna.
Jag tävlar H Ä R med denna älskade lilla bild av min bästa vän och jag. Älskar dig mest, och det vet du <3
Om en stjärna skulle tändas varje gång jag tänkte på dig, skulle natten vara ljusare än dagen.
Norrköping City Dff, Division 4. 15/5-11
[Fråga inte över den dåliga kvalitén, det är inte mitt fel, det bara blir så när man laddar upp..]
Det finns inga vi och de - det finns bara ett vi.
Jag vill också vara en av dem som får höra att det är underbart. Jag vill också vara en av dem som vinner, dem som har roligt. En av dem som får veta att dom är bra.
Det är bara att bestämma sig.
När det går dåligt uppfattas inte bra individuella insatserna på samma sätt som när det går bra.
Ett brustet rep kan knytas ihop, men knuten kommer alltid att sitta kvar.
Bild från igår
Idag är sista dagen att rösta på mig eller någon annan i Annas foto tävling. Länk till finalisterna hittar du här.
Min bild är nummer 7, hihi :)
Inte ens den svartaste timme är mer än sextio minuter.
Kärlekens magnet drar mig tillbaka in i det röda rummet.
Rött är det ända jag ser när jag kommer över tröskeln.
Det rinner från mina ögon.
Min vita blus blir röd när jag böjer mig ner för att kyssa dig en sista gång.
Jag hör ljuden från bilar som rör sig snabbt utanför.
Jag hör vatten som pålar och regn som smattrar mot den röda rutan.
Jag hör allt förutom det jag vill höra.
Ditt hjärta är fortfarande tyst.
Jag försöker resa mig upp, men ramlar istället ner och blir liggande på det röda golvet.
Lämna mig inte, var min sista tanke innan jag somnade.
Livet är en dröm, inse det.
Fredag den trettonde och NO prov. Inte bra.
Helt i extas när jag imorse läser mailen, första laget i östgötalaget. Hjälp mig så jag inte svimmar.
Smärtan är oundviklig, men lidandet är valfritt.
Volleyboll.
Jag behöver bara skriva ett ord för att alla ska förstå att det här inte var min dag.
Volleyboll.
Jag kan inte träffa bollen, jag ramlar och skriker så fort den kommer. Men jag träffade faktiskt bollen flera gånger idag.
Imorgon har jag NO prov på matsmältning - eller som vår lärare säger: matspjältning. Jag borde sätta mig och plugga på det nu, men jag gör det sen. Jag har vunnit guld på VM i att skjuta upp saker och ting. Men nu ska jag faktiskt plugga lite, det är trots allt ett betyg det hänger på.
Sen ska vi tillsammans heja fram Eric till final, kommer han inte dit är det ju skandal!
Här får ni en av mina nuvarande favoritlåtar:
Lyssna på texten, jag gråter varje gång.
Man måste dö några gånger innan man kan leva.
Jag är en av alla.
En av alla.
En i mängden.
Du behandlar mig som om jag vore ett sandkorn på en vit sandstrand.
Ett sandkorn som ser exakt likadant ut som alla andra.
Ett sandkorn som rinner ur din hand när du försöker ta upp mig och förstå.
Både du och jag är en del av allting som existerar.
Vi existerar här och nu.
Inte sen.
Inte imorgon.
Här och Nu.
Take the time to smell the roses.
Det är bara du som bestämmer om kärlekens vingar ska få lyfta dig eller inte.
Anna och Jag, Påsken på Öland 2011
Har du svårt att svara? Svara det du skulle svarat om det vore din sista minut av ditt liv. För det kan det faktiskt vara. Ditt eller Mitt hjärta kan lika gärna stanna nu som om hundra år.
Man måste vara ung och dum för att bli gammal och erfaren.
Jag har inga läxor tills imorgon. Det är så skönt. Jag kan slå på min dator utan att känna suget att göra saker jag inte borde göra. Jag kan sätta mig här och skriva det här inlägget som inte handlar om någonting och kommer bli ett sådant här långt inlägg som jag aldrig orkar läsa på andras bloggar. Jag kan sätta mig här och slippa att ha dåligt samvete för att jag gör fel saker.
Imorgon går jag i skolan till halv fyra. Jag har tänkt på en sak. Säg att du slutat tjugo över tre och sen säg att du slutat halv fyra. Det känns som om man slutar när det är mörkt när man säger halv fyra och tjugo över tre känns fortfarande ganska tidigt. Det är samma på morgonen, jag säger aldrig till mig själv att jag ska gå upp sju och trettio, jag säger istället halv åtta. Testa och säg det till dig själv, det känns nästan som sovmorgon när man säger halv åtta men sju och trettio.. Uch..
Nu ska jag sluta skriva om konstiga saker som bara ploppar upp i min hjärna när jag sitter och knappar på de före detta vita tangenterna på mitt tangentbord.
Älskar bilden bara för att den är så dålig. Bara för att den ser så gammal ut. Åhh....
En människa utan fantasi har inga vingar.
Vinst med 10-2 mot Dagsberg, själv stod man inte för mer än dagens miss! Fri med målvakten och missar totalt.
Denna stress.
Sydafrika 2011
Glöm inte att rösta på mig H Ä R :)
Den största njutningen i livet är att göra det andra säger att man inte får göra.
INGEN KOMMER IHÅG EN FÖRLORARE.
Det möjliga och det omöjliga ligger i individens beslutsamhet.
Östgötalagsläger hela helgen. Äntligen hemma.
På matchen fick jag spela innermittfältare. Kul? NEJ med STORA BOKSTÄVER, FET STIL och UNDERSTRUKEN TEXT.
Okej, jag behövde bara spela det i typ 20 minuter, men ändå.
Jag hatar solen när man spelar fotboll. Jag verkligen hatar den. Huvudverken spränger mitt huvud och jag svimmar varje sekund. Jag tvingar mig själv att springa, ändå går jag. Då får jag fan skylla mig själv när jag inte blir uttagen.
Imorgon ska jag gå till stan och köpa mig en bok. Jag ska börja skriva dagbok. En riktig jävla dagbok vill jag ha.
Mitt första siluett i photoshop, inte så dumt för att vara gjord av en amatör som mig. Fast insåg nu att jag lagt stjärnlagret över gräset och trädet, faiiiiil!!
Människor är som pusselbitar, det finns alltid två som passar ihop.
Du är allt jag nånsin önskat. Du är allt jag nånsin drömt. Du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt. Du är den som får mig hoppas. Du är den som får mig le. All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge.
För du är där när ingen ser mig. Du är där när stormen yr. Du är där när natten skrämmer. Du är där när dagen gryr.
Närsom klockorna har stannat och tiden tycks stå still och man inte vågar säga det man längst i hjärtat vill.
En dags sorg är längre än en månads glädje.
Jag kan inte vara nervösare än vad jag är nu. Jag kan inte sluta skaka. Jag har dö ont i magen och för att inte tala om min huvudverk... Suck. Okej, jag skulle kunnat vara nervösare, men det här. Uch. Jag känner hur jag bara vill gråta ut min nervositet, men jag vet att den ändå inte kommer att försvinna innan söndag kväll.
Östgötalagsläger...
En lögnare måste ha gott minne.
Ett litet (eller typ jätte stort) måste när det gäller TV ikväll: Twilight, SVT1, 21.00
En tanke är en idé i rörelse.
Jag kryper genom den mörka tunneln.
Gruset skrapar mina knän.
Sorgen tynger ner mig, mer än vad tusen kilo sten skulle göra.
Jag gräver ner huvudet i sanden.
Tankarna är för många jag vill kasta ut dem, allihop.
Jag skriker, skriker är vad jag gör.
Det blir tomt.
Det blir tyst.
Jag är inte ensam längre.
Det är ljuset som gör mig sällskap.
Jag ger inte upp, för mina tankar vet att jag kommer klara det.
Här har du din dikt.
Ett gram sjukdom känns mer än hundra kilo hälsa.
Det är tråkigt att vara hemma. Det är tyst. Alldeles för tyst. Jag gör en liten lista för mig själv i tankarna vad jag ska åstadkomma med denna dag. Den går i kras direkt när istället somnar i soffan. Jag har inte ätit något idag. Det är verkligen ett tecken på att jag inte mår bra! Jag är ALLTID hungrig. Men inte idag.
När du väl bestämt dig för att lyckas - har du redan kommit en bra bit på vägen.
Jag tar aldrig på mig ett par skor förrän jag har gått i dem minst ett par månader.
Jag har äntligen lyckats köpa mig ett par Converse. Äntligen.
Åh, vad jag älskar dem! Fast ush vad jobbiga de är att sätta på sig!
Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden.
När det är tråkigt på plan är den endast ens eget fel. När det händer mig ställer jag mig frågan: Rebecka varför spelar du fotboll? Svaret blir då: För att det är roligt. Man har inte roligare än var man gör sig!
Sometimes when I say ”I’m okay”, I want someone to look me in the eyes, hug me tight and say, ”I know you’re not”.
Vi tänker sällan på vad vi har, utan mer på allting vi saknar.
Jag är i final i Annas fototävling, rösta på mig H Ä R! Mitt bidrag är bidrag nummer 7!
En diplomat är en man som alltid kommer ihåg kvinnans födelsedag men aldrig kommer ihåg hennes ålder.
Här bjuder jag på min fina önskelista som jag snart ska gå upp och skriva ut och ge till min kära mor och far. För en gång skull önskar jag mig inte bara en grej..
Jag kan inte förstå att jag fyller 15! Lilla jag ska bli straffmyndig.. och massa annat, det är ju massor som händer när man blir 15!
Det jag heller inte kan förstå är att min älskade lilla lilla bror (på bild nedanför) inte är så liten längre, han ska börja fyran! Härre jösses! Men han kommer alltid att förbli min lilla puttifnask..
Sydafrika 2011.
Den som alltid vet bäst lär sig aldrig något.
Ska jag stå ut med detta hela året? Varje helg? Du har chansen att ändra, men varför ta chansen för någon annan? Varför tänka på oss som blir över? Nae, vet du vad? Skit i det. Skit i det.
"Hur många gånger förlorade inte jag innan jag blev världsmästare? Det krävs motgångar för att skapa framgångar".
Kom tillbaka, jag behöver dig.
Rösta på mig eller någon annan i fototävlingen H Ä R, jag är nummer 7 :)