Tid är tiden som aldrig tar slut.
Det är som att sanden i timglaset runnit ut. Det är dags att gå vidare, men det är svårt. Tidsbubblan har spruckit, jag prioriterar det inte längre. Det stärker mig inte längre.
Tack för den här tiden. Jag kommer minnas den, för den är minnesvärd.
Jag kommer tillbaks när tiden är inne. När jag har behov och lust att skriva. En gång nu, en gång då. Jag vill inte känna det som ett måste.
Hej då.
Tid är klockan. Tid är när natten aldrig tar slut. Tid är när man föds till när man dör.
If you never try, you will never know.
I stumhetens tecken vandrar vi på nya vägar mot kärlekens horisont. Vi snubblar, men tar oss tillsammans upp igen. Hoppar ner för stupet utan att veta var vi ska landa. I vetskapen om att vi alltid har varandra vågar vi. Hand i hand landar vi alltid säkert, även om vi ännu inte vet var.
Att vakna i stunden av ljus som tränger in, att le och veta att dagen är min.
Du kommer alltid att stå dig själv närmast.
Alla vägar leder åt två håll.
Glädjens färger virvlar sig om kring mig som långa sjalar. Jag orkar inte skriva här, för jag är lyckligare när jag gör annat. När du rör i mitt hår, eller pussar mig på kinden. När jag får gåshud av att du håller mig i handen. Jag är lycklig.
Jag kommer inte att sluta skriva, men ni kan sluta läsa.
No matter where you are in the world, the moon is never bigger than your thumb.
Rebecka Rönnegård @ instagram
Rädslan räcker inte för att hindra mig.
Tiden är tiden som inte går att få tillbaka.
Jag saknar våran sommar.
Besvara aldrig ett brev när du är på dåligt humör.
En vinnare har alltid en lösning, förloraren har alltid en ursäkt.
Lycklig, lyckligare, lyckligast. Stolt, stoltare, stoltast.
Vi åker med mål som ska ta oss till toppen. Vi ser alla möjligheter och gör allt vi kan. Vi har en vilja att vinna och att göra något stort tillsammans. Vad saknas då för en vinst i F17 DM? Svar: Inget.
Vem i hela vida världen hade trott att jag skulle våga ta en straff och sen sätta den? Inte jag i alla fall.
Lyft ansiktet mot solen, då ser du inte skuggorna.
När jag struntar i att tvätta håret, när det är morgon fram till klockan två. När sängen aldrig bäddas och när TV är på dag ut och dag in. När dagarna tillbringas med världens finaste människor och soffan omvandlas till säng. Då är det jullov på riktigt.
Att gråta över förlorad tid, är att förlora ännu mer tid att gråta över.
Skyll på mig. Jag ger mig.
Att gråta över förlorad tid, är att förlora ännu mer tid att gråta över. Så sant, men ändå så svårt.
People are lonley because they build walls instead of bridges.
Jag vill om jag vågar, jag kan om jag vill, jag vågar om jag kan.
Den förste januari tjugohundratolv, vad är det för speciellt med den här dagen?
Kloka bin suger inte i vissna blommor.
Hur kan dagar bli till år och timmar till dagar? År till flera år och sen till slutet? Varför ska det ta slut? Fast om det inte skulle ta slut, vad skulle det då finnas för mening med alla dagar?
Årets år av alla årens år, tack för allt.
Just like seasons, people change.
Jag är så lyckligt lottad
För att komma till visdomens källa måste man simma mot strömmen.
Det är mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta.
Förkortningar hit och dit. Varför har vi blivit så lata? Hur jobbigt kan det vara att säga eller skriva ordet i grundens och maktens form? Gånggångens gånggång kommer aldrig att ringa.
Vad gör man när ens ryska bildlärare ringer hem till en för att berätta om morgondagens lektioner?
Man föds och man dör, man möts och man skiljs.
Som när allting plötsligt betyder ingenting. Det är som att ni kastar ett glas i marken och splittret sprids över alla inblandade. Jag känner mig täckt av det trasiga glaset. Fast jag vet att det sakta kommer följa med tyngdkraften ner mot marken.
Jag kommer alltid stanna där glassplittret en dag trillat ner. Jag kommer trampa på samma punkt tills det inte finns några bitar kvar. Jag kommer alltid att finnas här när ni är redo att ta klivet framåt, fast ändå tillbaka.
Vi föds och vi dör, vi möts och skiljs. Det är inget problem. Det är bara en faktisk omständighet.
Vad vore världen i svartvitt?
Som klockan och tiden. Som kärlek och vänskap. Som drömmar och idéer. Som jorden och solen. Alla behöver kärlek. Alla.
Den som pratar illa om andra i din närvaro, pratar illa om dig i din frånvaro.
Som när dofter räddar upp en hel dag. Eller som när dina beslut påverkar min framtid, mina leenden. Bollen är rund och allt kan hända. Jag lyssnar inte på vad du säger för allt är bara skit. Jag hatar alla olika sorter, varför kan det inte bara finnas en leverpastej och sen kan mänskligheten vara nöjd? Jo, för vi är för bortskämda. Men 375 sorter, nu börjar det gå för långt.
Din taktik är värdelös. Sluta genast.
En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.
Som när månadernas månad är kommen. Vad hände med tiden?
Att kurvan kan svänga så mycket. Pendlar från norr till söder och från söder till norr igen. Du står fast frusen i snön och jag gör inte allt jag kan. En annan du finns där med sina händer som värmer mina.
Vad vore världen i svartvitt?
Alla våra drömmar kan uppfyllas om vi har modet att uppfylla dem.
